tredje veckan av daniels behandlig är nu påbörjad och jag tänkte skriva hur dessa veckr varit utifrån mig som anhörig och jag varnar redan nu för lite egoistiskt tänkande, läs gärna Daniels blogg för att få ta del av hans beskrivning av hans behandling. ( www.jagvaldelivet.blogg.se).

 

den första veckan på daniels behandling var enligt mig helt okej, hans fysiska hälsa fick de flesta biverkningarna och även om han mådde piss och var orkeslös osv så gick det iaf bra. Det jobbigaste denna veckan var sömnbristen. Daniel sov typ inget alls och eftersom att jag sover väldigt lätt och vaknar så fort han vrider sig i sängen så uteblev många av mina sovtimmar också men i slutet på veckan började han sova lite bättre och vi avslutade den första behandlinngsveckan med att åka hem till daniels mamma i påryd. en annan sak denna veckan va att detta var min pms vecka! Så ni kan ju tänka er vilket bra stöd jag var den veckan men tycker på stort sätt att de ändå var en bra vecka.

 

Den andra behandlingsveckan, alltså förra veckan var det mest kaos skulle ja säga. denna gång var det daniels psyke som fick ta alla biverkningar, han tar ju sprutan på fredagar och söndagen skulle vi åka hem ifrån påryd och såfort vi satt i bilen och var ensamma märkte jag att allt inte stod rätt till.. det var som att daniel nästan letade efter något att tjafsa om, detta är så långt ifrån honom själv och oftast är det jag som sitter och letar efter saker bara för att få ur mig en gnagande känsla inom mig. veckan rullade på och varje dag blev det någon kamp mellan mig och daniel. så fort någon av oss öppnade munnen blev det kaos typ. Jag känner ju daniel och förstod väåldigt snabbt att han inte allt mår speciellt bra och de han visade mig å de han sa till mig så kände ja knappt igen honom, de som är bra är ju att daniel två dagar i veckan går och pratar med en terapeut och denna vecka fick ja verkligen hoppas att han skulle prata med henne ordentligt för att få lite ordning på skallen. i mitten av veckan kunde man verkligen skära i stämningen här hemma, det var som att båda väntade på att det skulle bli kväll och julia skulle sova så vi sen kunde typ kunde vara elaka mot varandra, för så är det, när jag och daniel blir osams på riktigt så blir vi elaka mot varandra, båda är likadana, säger saker som vi absolut inte menar, vi trycker på varanadras knappar bara för att göra den andra så arg och sårad som möjligt.. ska kanske säga oxå att de är sällan vi blir så osams men förra veckan va en sån vecka.. 

 

Jag har ju stått vid daniels sida ett tag nu och ibland kan ja läsa honom bättre än va han själv kan läsa sig, jag hade en oror och jag trodde att daniel hade ett sug till droger som låg och gnagade inom hon, att det var därför hans humör verkligen svängde ordentligt. Efter vårt storbråk, när vi hade lugnat ner oss dagen efter så pratade vi och Daniel sa då att han har/haft ett stort sug efter att bli hög.. att säga detta till mig ligger långt inne hos honom då han inte alls vill att jag ska börja bli orolig osv så samtiodigt som jag var otroligt tacksam över att han berättade så brast det för mig. jag fick en iskall känsla i hela kroppen och jag kände mig arg, Jag kunde inte få fram ett ord. Det är en balansgång de där, när daniel säger något till mig måste jag vara glad för att han berättar och åt andra sidan så blir jag arg över att oftast när han säger det till mig så har han redan pratat med någon annan om det innan eller så berättar han saker efter att det har hänt å inte under tiden och då blir min känsla att ja blir arg för att han väljer att stänga mig ute ifrån hans tankar å hans känslor. att han hade ett sug är ju ingen stor sak egentligen, ja menar jag lever med en fd missbrukare å det är klart han kommer att känna ett drogsug många gånger om men rädslan för ett återfall finns ju alltid där, och den rädslan finns ju hos daniel också å det är nog just den rädslan som gör att han berättar om det och faktiskt fortfarande håller sig drogfri. 

 

i lördags åkte ja till växjö med jobbet, vi skulle ut å äta, dricka gott, umgås och bo på hotell !  lite personal fest typ, detta kunde ju inte komma bättre efter en sån vecka. jag behövde verkligen komma hemifrån och bara få släppa allt som heter mammaroll och samboroll. jag hade riktigt kul, sådär kul som blir svårtslaget! :) 

 

Nu är vi inne på tredje veckan på behandlingen och denna vecka är fortfarande väldigt lung och harmonisk, daniel krigar nog fortfarande med huvudet men hans humör är mycket bättre och  äntligen är han trevlig igen :) dock måste jag få säga att leva med honom just nu måste vara värre än att leva med en gravid kvinna, om inte annat så är det iaf i jämnförelse med det, daniel gråter för allt, att det går bra för folk, att det går dåligt för folk, över djur som måste till vetrinären, allt ! :) jag tycker att det är väldigt fint att se att han har dessa sidor. vi får väl se om dessa stannar kvar även efter behandlingen :) <3 !

men iaf att när jag väl blir gravid så får han inte klaga på mig :) sen att ja är gravid i 9 månader o hans behandling bara hålller på i 3 månader är ifs lite skillnad :) japp 3 månader fick vi veta i dag att behandlingen blir, daniel har svarat bra på behandlingen och hans virusmängd har krymt :) underbara nyheter :)

 

Nu är det dags för mig att laga mat :)

 

//E

 

 

Min dessert från i lördags, de va underbart gott !