I går var dagen D här. Dagen då mitt lillhjärta fick opereras. Hon skulle förminska sina halsmandlar samt ta bort polyperna. En vanlig operation för många men för mig kändes det stort. Julia var superduktig och var lugn. Julia vaknar vanligtvis kl 6.30 varje morgon och då vill hon äta frukost direkt. Både jag och Daniel hade förberett Julia så mycket som vi kunde. Jag höll henne vaken extra länge i måndagskväll så hon skulle sova lite längre på morgonen och på så sätt inta vara hungrig i timmar innan det var dags. Vi skulle vara i Eksjö kl 9.15. När vi kom dit träffade vi först läkaren. Han konstanterade att Julia inte behövde operera in rör i öronen då vätskan i örat hade försvunnit. det var skönt att höra. dock uppfattar jag fortfarande att hon hör sämre på ena örat men vi ska till bvc o ta ett nytt hörseltest om några veckor så då får vi se vad det visar.  Läkaren såg att julias halsmandlar inte blivit mindre och eftersom hon fortfarande snarkar en del sa han att dom skulle ta bort polyperna också.  Vi fick gå till barnavdelningen och där fick lillan byta om till sjukhuskläder. Julia var lugn men började bli bäldigt hungrig. kl var nu 10.30. sjuksköterskan var superduktig och tog sig verkligen tid till att få julia trygg. Julia fick sedan lugnande medicin som hon skulle bli sömnig av. Julia bestämde sig dock för att inte alls bli trött. Hon satt där i sängen o ögongen gick i kors med lägga sig de skulle hon inte. envis som få.. haha..

 

11.30. Läkaren kommer och hämtar oss och det är dags för att gå in i operationssalen. Julia är förberedd på det som ska komma och hon är helt lugn. Julia gråter hystreriskt vanligtvs av att bara gå till bvc och väga sig så att hon skulle vara så lugn och inte gråta en tår hade jag inte väntat mig alls.  Julia satt i mitt knä och hon började andas i masken som skulle få henne att sova. Fy fan va läskigt det var att bara känna och se hur hon bara försvann i djupsömn. Jag la upp henne på britsen och sedan gick jag ut, usch. När ja gick och mötte daniel som hade fått vänta kvar i rummet så grät jag. usch vilken hemsk känlsa det var att bara lämna henne där på britsen.  Efter en timma typ kom läkaren och hämtade oss och tog oss till uppvaket. där möts vi av en ledsen julia. Hon har ont och kan inte komma till ro. Läkaren vill att julia ska sova ca 1 timma till på uppvakningen. men att söva någon som har bestämt sig för att inte sova samt har ont är inte de lättaste. Efter en stund fick hon glass och saft. sen fick vi åka hem. Läkaren trodde hon skulle komma bättre till ro hemma och julia blev mycket nöjd då hon i en halvtimma upprepat att hon vill åka hem :)  Julia somnar alls när vi kommer hem och när hon fått lite alvedon i sig satt hon och lekte med sina nya leksaker. Duktiga lilla hjärtat. 

 

I dag har hon haft mer ont än va hon hade i går och vill inte göra så mycket annat än att ligga i sängen och titta på film. Hoppas nu detta gjort att det kommer gå lättare för henne och äta sen samt att hon får sova en hel natt utan att andningen ska störa henne. 

 

Jag känner mig lättad att det förhoppningsvis är över nu. Tre års tjatande och väntande har äntligen kommit till slutet. I dag vaknade jag med extrem huvudvärk. jag har nog sovit på helspänn i natt för att höra så inget händer med Julia. Jag tror också att huvudvärken beror på att så mycket spänningar har släppt. Jag har dock fortfarande så mycket tankar som snurrar i huvudet som jag måste få ur mig. Bloggen är ju mitt sätt att ventilera med mig själv typ men visa saker tar lite tid att få ur mig. Kanske ska jag rensa huvudet i morgon.. 

 

//E